| Bilder : google |

det finns en sak som nu länge har funnits i mina tankar. varför är det så ? varför ? det skulle nog vara bra om ni fick veta hur just den tanken lydde. annars förstår ni nog absolut ingenting.

Min tanke: varför måste alla vara som alla andra ?

för just så är det. speciellt på högstadiet. man måste se ut som alla dom där blonda tjejerna med spikrakt hår. lite väl mycket smink och ibland lite för djupa urringningar. eller som dom där brunetterna. i jeans leggins och en adidas tröja. varför inte bara vara dig själv ? varför får man inte vara sig själv ? jag menar inte att det är något fel med att bara blondin och ha lite väl mycket smink, bara man trivs med det och är sig själv. det är heller inget fel med att vara brunett, ha jeans leggins och adidas tröja. det är riktigt fint! utan det jag menar är att man ska vara sig själv. inte någon annan. inte se ut som alla andra.

Du är du och jag är jag!

Den där kavajen med värsta axelvaddarna som var prydd med massor av färgglada paljetter, den hade jag så velat ha. men ... inga men. tycker du den är snygg klart att du ska ha den då. tycker du den är as ful så är det inget mer med den saken, ha den inte då. ge den till någon som vill ha den eller spara den. någon gång kanske du kommer på att den är jätte snygg.

det där har jag haft väldiga problem med förut, då kollade jag alltid på vad alla andra hade för kläder och köpte det dom hade. men det blir så tråkigt då. det blir jätte jobbigt ju och hur roligt är det när alla har likadana gina tricot tröjor. matchar dom lika och ser likadan ut i håret. våga! våga matcha den annorlunda. så där som ingen annan någonsin har haft den.

det är det som är mode. det är det som är stil!

vissa dagar är bara så där aviga. så där aviga som ett avigt linne. så där avigt som en avig socka. just en sån dag trodde jag att det skulle bli idag. men så blev inte fallet. jag vaknade på tvären i sängen dessutom låg jag med huvudet nästan på golvet. jag var hur trött som helst när jag började klä på mig. jag missade helt att linnet var fel väg. sen kände jag mig bara sådär tung. så där så man bara vill krypa under jorden. allt var blä tills jag messade dig och fick ett snabbt svar. ett långt meddelande var det. du berättade att du drömt om mig och att du saknade mig. du berättade att du älskar mig så oerhört mycket. jag pillar på mobilen. jag är en riktig hejare på att skriva sms. men kan man bli något annat när man skickar omkring ett hundra meddelande per dag. morfar tror att jag kommer få sms tumme. jag är tillslut så lycklig när jag stiger på bussen så jag nästan hoppar i sätet. jag vill träffa dig nu. vägen till skolan var så enormt lång. men när vi äntligen är där så har just din buss kommit jag ser dig just gå in i skolan när jag tar ett långt kliv och hoppar av bussen. ingenting kan hindra mig jag springer förbi alla. alla klass kompisar. alla sjuor. alla helt enkelt. den enda jag har i sikte är dig. jag skrämmer dig nästan. jag skulle också faktiskt bli rädd om någon kom helt plötsligt utan någon som helst förvarning men sin is kalla hand och greppar tag i din han. din hand är varm.

” Hej ”, säger jag och ler. du ler tillbaka och så går vi där genom korridorerna. hand i hand. uppför trappa efter trappa. ändå tills vi måste släppa taget om varandra. vid våra skåp. jag skyndar mig att snöra in alla grejer. av med jackan. och sen snabbt som blixten är jag där igen. med handen i din hand. vi följs åt tätt intill varandra. väljer ett bord och du sätter dig först. då passar jag på, jag sätter mig i din varma famn. den famnen som alltid är öppen för mig. alltid sådär välkomnande. och där sitter jag. länge och vill inte röra på mig. vill alltid sitta där och gosa med dig. du håller om mig. och jag kan inte låta bli att fläta in mina fingrar i dina. dina fingrar som är värt guld. dom ska du vara rädd om. gitarr fingrarna.

Det var alldeles kolsvart ute det ända man såg var hur det rök ur fabriken på andra sidan älven. hur hela fabriken blev upplyst av en massa lampor som sedan speglades i vattnet. glitter, vattnet såg ut som glitter. himlen var full med små små stjärnor. dom räknade ett, två, tre ... osv. vi tog varandras händer och sprang runt bakom huset. där stannade vi. i ljuset av en lampa som stod i fönstret. gräset var alldeles fullt av dagg och höst kvällen var rå kall. jag hade ingen jacka på mig så jag fick krypa upp i din famn för att hålla värmen. jag tror att jag aldrig har varit sådär varm inom mig och kall på utsidan, sa du. och det stämde ganska så bra in på vad jag också kände. inom mig pumpade mig hjärta snabbare än det någonsin hade gjort, medan jag hade gås hud över hela kroppen. det var en härlig men ganska underlig känsla. vi hör hur någon ropar att dom är hittade, juste det var mörker kura gömma vi lekte. det var tur att du var där med mig, höll mig i händerna och värmde mig, jag var super rädd. rädd för allt man inte kunde se. rädd för det som gömde sig bakom buskarna och träden där borta. rädd för att någon skulle skrämma mig men så länge du fanns där vid min sida kunde jag känna mig trygg. vi hör hur någon ropar ännu en gång att dom är hittade. jag kollar upp på dig och du ler. du kollar in i mina ögon och jag smälter. så där som bara du kan få mig att göra. du är så himla lång jämfört med mig så jag får riktigt sträcka på mig du möter mig halv vägs och så kysser du mig. för en kort stund är jag helt borta, jag vet varken vad jag tänkte eller hur fort mitt hjärta dunkade. det ända jag vet är att jag var där nära dig, väldigt nära dig. ena din hand glider sakta ner för min rygg. den andra har du i ett stadigt grepp om min högra hand. jag kollar på dig och ler. kryper upp i din famn och håller om dig. sen smyger vi sakta runt hus knuten och kollar om dom har lyckats hitta alla ännu och det har dom. shit! dom lyckades se oss också. vi går där hand i hand emot dom andra, dom ser nog på våra ansiktsuttryck att vi är lyckliga. mer än bara lyckliga. du och jag.

mobilen piper och mamma säger att hon är på väg, varför nu ? jag vill inte släppa dig. jag släpper dig aldrig. vi står där stilla i folkmassan. håller varandra i händerna och jag lutar mig mot ditt bröst. du är så varm. jag ser ett ljus i min ögonvrå, och kysser dig. du håller om mig som om det vore sista gången vi träffades. men det är det inte, det är bara en början det här. en början på en fantastiskt fin kärlekshistoria. det sista jag hinner få fram innan jag sedan hoppar i bilen är ” Kör försiktigt, akta dikena! ” han ska nämligen cykla hem själv i mörkret.

sitter där och tänker tillbaka på det vi gjort i kväll. på hur roligt vi har haft det och hur glad jag har varit. på hur glad jag är att jag har dig. på hur du kollar på mig, dina ögon dom bara glittrar när du kollar in i mina ögon. du ser på mig som om jag vore din prinsessa. hela vägen hem finns det bara en enda person i mina tankar och det är du. du. du med stort D.

Ibland blir inte allt som man vill. ibland går allt åt skogen. ibland kan man inte göra något åt det, man vet inte vad man kan göra åt det för man har verkligen gjort allt. ibland vet man inte vad man vill, man vet inte om man orkar en gång till. man hoppas. hoppas. hoppas. och ändå räcker allt inte till. ibland önskar man att man var en ängel. en ängel som  spred glädje och gjorde alla lyckliga. det är nog lika omöjligt som att tomten finns. två pussel bitar som är totalt olika men ändå passar ihop perfekt. det är just det vi är !

| Text skriven av mig för ett par veckor sedan |

hoppar ner i sängen. kallt är det. jag kryper in under det blommiga täcket och lägger huvudet på en av mina två stora kuddar. jag har helt klart min favorit. ena av dom sover jag som godast på. den luktar julia. så där vanilj och en blandning mellan mammas och pappas doft. det gula nattlinnet är på. det som egentligen är en klänning som jag en gång för väldigt länge sedan har haft på mig en varm sommar dag. mobilen morrar och på displayen står det ” ett nytt meddelande från Älskling ” jag läser igenom det noga. ord för ord. blir helt stum. finns verkligen inga ord för att beskriva hur mycket den där pojken betyder för mig. hur glad han alltid gör mig och hur oerhört omtänksam han är. tänk hur livet var innan han om in i bilden. hur svartvitt allt var. nu är molnen rosa och jag skuttar där bland dom. jag trodde där ett tag att jag aldrig skulle hinna uppleva dom. uppleva dom där riktiga fjärilarna som susar i magen...

Så här just innan maten busar jag på med en lista åt er. mer bloggning väntar efter maten! men först ska jag ut och fota i höst solen ...

10 FAVORITER
Färg: alla färger, bara det är färger så gillar jag dom.
Mat: Grillat, vilt kött, kyckling sallad.
Band: Artist? Oskar Linnros.
Film: Dirty dancing, Greace
Bok: Twilight böckerna speciellt den tredje boken.
Sport: Innebandy helt klart.
Årstid: Vår.
Veckodag: Tisdag
Glassmak: Bara den är mjölkfri så spelar det ingen roll vad det är för glass men helst serveras den med hjortron sylt.
Tid på dygnet: 20.00 det är då jag brukar vara som piggast och ha bäst inspiration av någon konstig anledning.

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Lycklig, väldigt lycklig! men trött.
Smak: Tuggummi.
Kläder: Linne och ett par tights.
Bakgrund: Erik grönwall i högtalarna.
Nagellack: Fransk manikyr med lite silver detaljer på.
Tid: 15:31
Omgivning: Mitt rum och en mjuk säng.
Irritationsobjekt: Min smutsiga datorskärm.

6 HAR DU NÅGONSIN

Dejtat någon av dina nära vänner: Dejta skulle inte vara rätt ord. 
Brutit mot lagen: heheh, nja det kan jag väl inte på stå eller ja!.
Blivit arresterad: Ja.
Badat naken: Njae eller jo.
Varit med på TV: Ja, Ett par gånger har man lyckats synas i bakgrunden och så.
Kysst någon du inte känner: Nej.

3 PERSONER

Du kan berätta allt för: Stefan, Amanda, Alexandra.
Du tycker om: De är fler än tre många fler.
Du inte gillar: Meh.

2 VAL
Kaffe eller te: Te.
Vår eller höst: Vår. Då har man allt framför sig och livet leker, oftast!

1 ÖNSKAN:

Att alla ska må bra och att min rygg ska sluta verka.